Såg just klart sista avsnittet av Grey's Anatomy Säsong 2.
Det ledsamma i det hela är ju att Denny dör men samtidigt är det så vackert när han frågar Izzie före om hon vill gifta sig med honom. Och hon blir så lycklig.
Är det bara giftermål som kan få dagens människor att bli lyckliga eller tanken på "tillsammans för evigt" som är kicken?
På fredag kommer ett stycke pojkvän hit och allting skall lösas då, får vi hoppas. Till det ena eller det andra. Eventuellt det tredje. Mitt broder har varit helt underbar och gullig mot mig och stödande, vilket är ljuvligt. På fredag är det också "elevernas dans" övning inför gammeldansen och jag har en fantasi eller dagdröm.
Ett stycke pojkvän står vid dörren och tittar på oss när vi dansar. Sedan upptäcker jag honom, stannar upp och känner hur tårarna börjar rinna. Tar av mig mina skor, börjar gå snabbt mot honom, slänger mina skor på vägen. Tillslut springer jag, hoppar upp i hans famn, slänger mina ben runt hans midja och kramar honom, medan tårarna forsar nerför mina kinder.
Det är som sagt en fantasi. Antagligen snubblar jag vid något tillfälle eller så ramlar han p.g.a. min tyngd då jag slänger mig i hans famn och krossas.
Jag kanske ska strunta i fantasin och låta honom stå och titta på oss när vi dansar och sedan lugnt gå fram och krama honom. Vi skall ju inte utmana gravitationskraften eller hans stabilitet. Plus att jag ser ut som en flodhäst när jag springer.. Så. Fantasin går i papperskorgen och verkligheten får ta dess plats. Vi skall ju inte utmana ödet eller göra oss alldeles för optimistiska..
Har jobberbjudande på Öhav :D Nu är det bara lägenheten kvar, sedan är allting fixat ^^,
Nu plugga.
Puss,
TheJus
tisdag 27 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar