Love or be loved, that is the question.

How can it be that one person can love another with all his/her heart and soul, when the other one doesn't even care?

Det här är ett förunderligt fenomen som har hänt mig och som fortfarande pågår, nämligen mitt ex Prinsen. Vårt förhållande började redan med några blickar på skärgårdsfärjan till Kumlinge, då jag var på väg till min dåvarande pojkvän. Det visade sig, när jag kommit fram till pojkvännen, att pojken jag kastat blickar med var nån som de kände. Trevligt, tänkte jag.

När det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän var jag direkt på jakt efter ny, eftersom han dumpade mig pga en av mina klasskompisar. Som från ingenstans addade en pojke mig och jag visste inte vem det var, förrän jag pratade med honom och kom fram till att det var Prinsen. Åhå tänkte jag. Mysigt. Så, vi pratade på msn, bytte nummer och började träffas. Efter ett tag var vi ihop men sedan började problemen: han spelade alldeles för mycket World of Warcraft (det gick så långt att han sov 2 timmar per natt, spelade alla de övriga timmarna då han inte var i skolan). Hur jobbigt är inte det? Sen när han ville ha mig hem till honom, så for jag dit snällt och tänkte, naiv som jag var, att han nog hade ändrat på sig och att vi nu skulle kunna vara tillsammans bara han och jag. Men nej! Tänk så fel jag hade. Han satt ideligen och spelade medan jag rullade runt på golvet och försökte få hans uppmärksamhet, förgäves. För att ens få en kram av honom måste jag hota honom med att fara hem, gå bort från köket till hallen och börja sätta på mig jackan då han kom springandes, tog tag i mig bakifrån och försökte uppmuntra mig med att han skulle just avsluta spelet. Så fan heller!

I fredags var det avslutningspicknick i Kaivarin och efter det for vi till skolan för att ha avslutning med sång, tal, stipendieutdelning och applåder. Sedan vet jag inte vad som hände resten av dagen =/

Igår var det lördag och studentdimission :) vi sjöng och spelade, hade tal, stipendieutdelning och applåder. Efteråt for jag på en snabbis med Annie och Grusö och sedan vidare till Alberga, för att vara skumppa- och kukkatyttö på min kusins bästa kompis studentfest. Efter det hem en snabbis, ut till Tölöviken med gänget + nya vänner och sedan hem (däremellan fanns det ett par pussar från diverse människor och en übersöt sak som höll min hand när vi gick till bussipysäkkin, vi lyssnade på "Hey there Delailah" och hånglade i bussen). ^^,

Idag var familjen till Slottkullen och härjade = wiiie! messade den übersöta saken, men han svarade inte = Stadskvinnan berättade i sin fylla att jag är "erfaren på den sexuella fronten" och med tanke på Vippes förklaring av killen (väldigt blyg och söt) så är han antagligen helt totalt rädd nu och vill inte veta av mig mera. Schysst!

Önskar att jag kunde spola tillbaka till igår kväll, så att jag svarar när mamma och pappa ringer, så att jag kan stanna vid viken längre, så att jag och den übersöta saken kan mysa där istället. Men nej. Kanske det inte är meningen för oss att vara tillsammans, kanske det sen är det. Man vet aldrig vad stjärnorna har för oss i sitt sköte.

Men han var ju för söt. F*ck...

Sleep tight tonight and hopefully, if there is a God, he will give us all what we are looking for. In my case, the übersweet thing that I think I have fallen in love with.

P&K

Fjortisrussin