Härlig utflykt = depression = lack of love

Idag var jag med Stadskvinnan, Grusö och Grusös pojkvän Smith till stan. Vi härjade runt på Albertos, vårt kära inneställe där vi alla samlas med våra nära och kära, sprang runt i Galleriorna och bestämde oss sedan för att slänga oss i Viken.

I början var det helt nice, vi busade, skrattade och allmänt mös, men sedan blev vi tysta och bara njöt. Då börjar förstås Grusö och Smith att pussas och mysa sådär äckligt som bara kära människor kan göra. Så i ett desperat försök att få lite kärlek i luften ringde jag Prinsen (= han som fortfarande är kär i mig, trots att vi gjorde slut för över 2 års sedan och han påstår att jag är den enda rätta för honom osv.). Har lovat honom en natt, då jag sover hos honom, när jag kommer hem till Öhav och ville nu bara ringa och säga att jag är tacksam för att jag får sova hos honom och bla bla bla.. Här förväntar man sig kärlek och förståelse, men han är lika assexuell som alltid! J*vla nisse!

Efter samtalet kommer Grusö och Smith som värsta förstående människorna fram till mig och ber mig att berätta mina sorger. Oavsett vem jag öppnar mig för, vad jag säger eller hur jag säger det så får jag alltid samma svar: "du ska inte tänka på män och sen yhtäkkiä hoppar nån fram från ingenstans när du minst anar det och sen lever du lycklig i alla dina dagar." BULLSHIT att det är så. Har levt nu i ca. 6 månader utan att vara kär eller någonting men inte ett skit händer. Snart blir jag nunna för bövelen!

Asiasta kukkalaatikkoon, jag ska till Ungern och representera min skola i september, ska bo hos värdfamilj osv. Värdfamiljens son, som är 19 år och gurr ;), skickade ett mejl till mig någon gång i april och jag såg det först i slutet på april = har ingenting med saken att göra, men han är så himla trevlig och söt mot mig. Så gentlemannamässig som det bara går att bli. Han inledde sitt första mejl med "I greet you as a far seen sister of mine" eller något liknande och det visar ju att han har den respekten för okända människor och att han tar sin roll som security guard åt mig på allvar. (det är alltså meningen att han ska finnas vid min sida hela tiden när vi är i Ungern och visa mig och hjälpa mig med allting. helt ljuvligt!) Han har t.o.m. slutat röka för att jag är på väg dit, han trodde han skulle vara motbjudande. Hur trevligt är inte det? :) Jag är nöjd iaf över att jag fick en sån här bra värdfamiljs son.

Nej, nu ska lilla fröken här ut med roskisarna och igen vara rädd för att min familj blivit mördad medan jag varit borta och det är massa blod på väggarna överallt..

P&K,

Fjortisrussin